Ich bin ein berliner

#430, official move

2010-03-01T01:24:00.001+01:00

Nu flyttar jag! Tumblr är min fina vän och nu kan ni börja följa mitt liv i mer bilder och lite grann i text.

http://fromheretoeternity.tumblr.com/

flyttar

2010-02-24T16:03:00.003+01:00

Jag jobbar på att byta sida. Jag flyttar till tumblr och bloggen kommer nog bli mer fotoinriktad i framtiden med en del text och musik. Så om ni vill hänga med så är det ju trevligt. Jag byter även namn på bloggen. Flytten är inte riktigt klar i och med att tumblr inte riktigt vill jobba med mig idag. Men det kommer bli mysigt därborta.

Ni kan hitta mig på den här adressen:
http://fromheretoeternity.tumblr.com/

Men jag säger till när flytten bli officiel, eftersom jag just nu inte kan publicera några inlägg. Konstigt vaa?

#429, ni måste se den här. typ finaste.

2010-02-24T13:57:00.000+01:00

Yours Truly Presents: The Morning Benders "Excuses" from Yours Truly on Vimeo.

#431, creativity drain

2010-02-22T22:07:00.004+01:00

Okej.

Hm.
Ja.
Eller?
Ahmen..

Jo, jag vill skrivar något så fyllt med smärta att det får era hjärtan att värka. Jag vill skriva något så fyllt med hopp att era ögon tittar ut ur era fönster fyllda med längtan om något mer. Jag vill skriva något om något så sött att ni vill slänga datorn i väggen av avundsjuka. Jag vill få er att fly bort från era världar för en stund in i mitt liv och in i mina texter. Jag vill att ni ska förstå att jag inte är en komplett människa, utan att jag är snarare på gränsen till schizofren och extremt klängig. Jag vill fylla er med känslor, tankar och förståelse.

Dock så är min kreativa nivå extremt låg just nu. Jag lyckas inte riktigt få ihop orden så som jag vill ha dem. Jag vet inte riktigt varför jag producerar mer text och ord när jag är ledsen. Det är väl konstens straff antar jag...

Not to put myself on a high horse or anything.

#428, Fumble

2010-02-21T01:11:00.003+01:00

Friheten. Den efterlängtade friheten från ångest och smärta. Äntligen är den här. Jag njuter av smärtfria andetag och smärtfria tankar. Jag ångrar inget och kommer aldrig att göra det. Det var värt det. Nu börjar jakten på nästa hjärtkrossare.

#427, pancakes make me happy

2010-02-18T22:19:00.003+01:00

Laptopen står på tvättmaskinen i köket. Allt är undan plockat och diskat. Fram kommer stekpannan, en klick smör läggs i. När smöret är smält hälls pannkakssmeten i den varma pannan and the games begin. The Wombats blandat med Architecture in Helsinki spelas på högsta volym och i bara linne, trosor och tjocka armée sockor står den tidigare förkrossade Sara och dansar samtidigt som pannkakorna ändrar färg från bleka till gyllenbruna.

#426, smelly cat

2010-02-17T21:04:00.002+01:00

Myser i sängen med choklad och andra säsongen av Vänner. Sedan längtar jag enormt efter imorgon då jag får nya kläder och till nästa helg då jag får besök av världens bästa Gudfar.

Livet flyter på fantastiskt bra just nu och jag njuter i fulla drag.
Det gör ju inget att solen skiner varje dag nu heller.

#425, avundsjuka är min enda näring

2010-02-16T14:00:00.002+01:00

Jag vill också vara så där galet vacker. Svin.

#424, njuter av att vara fri från hans förföriska bruna ögon

2010-02-15T23:43:00.000+01:00

#423, pulling me in different directions

2010-02-14T21:05:00.003+01:00

Jag är så jävla trött på det här.
Jag är så jävla trött på att vara den sista ut. Jag är så jävla trött på att alla ska trycka ner sina åsikter om min framtid ner i halsen på mig. Jag får inte tillräckligt med luft så jag kan bestämma mig för vad jag vill. Hela mitt huvud är fyllt med alla andras åsikter och det börjar trötta ut mig. Jag är omringad av en familj på sju personer där alla vill att jag ska studera juridik. Visst jag kommer säkert att älska det. Men vill jag verkligen läsa juridik? Eller är detta bara en motreaktion på det som min pappa har planerat sedan jag var 12? Säger jag nej till det som kanske passar mig perfekt för att jag vill vara rebellisk?

Jag är så jävla trött på att vara sist ut av alla syskson som säger åt mig vad jag ska göra så att jag inte begår samma misstag som de gjorde. Jag är så jävla trött på att inte kunna andas.

#422, Girls and Boys

2010-02-13T15:23:00.002+01:00

#421, trying to live again.

2010-02-12T19:41:00.001+01:00

#44 of 365, traces left of me, originally uploaded by Pyret.

#420, avundsjuk? Nää, inte skulle jag.

2010-02-10T20:00:00.002+01:00

Kan mina gamla högstadiekompisar SLUTA lägga upp bilder på sig själva på facebook?
De är ju alla snyggare än snyggast. Ångest.
Att de sedan har skitbra betyg, är kreativa, jobb och kan sjunga gör ju inte hela situationen bättre.

Jag kan i alla fall gotta mig med att jag är en relativt duktig fotograf och att jag bor i berlin.

Assholes.

#418, one more time with feeling

2010-02-10T15:54:00.000+01:00

Ny start, nya färger, ny header.

Jag hoppas att jag lyckas denna gång.

#417, trying to be optimistic

2010-02-09T18:36:00.002+01:00

"he doesn't deserve me.

i know that that's what everyone's been telling me for months, and ive known it was true. but now i feel it. i feel it in my heart that i am too good for him. he wasn't any good for me. he hurt me, he rejected me, he made the corners of my soul cave in. he made me happy for such a short time, and even then it was full of ups and downs. and i deserve better than that. i deserve a boy that loves me, that truly knows me fully and completely and is in love with every bit of me. i deserve a guy that always wants to be with me and will do anything for me. i deserve a man who makes me happy.

and i believe he exists. i believe now that someday, i will find my perfect match. i haven't been optimistic in months. i've spent so much time alone, dwelling on him, on the one that broke my heart. and i haven't been able to see that this isn't the end. i'm young, i have the rest of my life ahead of me. one day, i will find that person and we will fall crazily and madly in love. he exists. and it's okay if i don't find him anytime soon. i'm not going to go out there and search for him. because you know what? i do believe in soulmates. i believe that everyone has someone made just for them. and today, today i felt that hope inside of me. that i will find my soulmate. and that this guy, this stupid guy that broke me is not him. so why am i wasting my life crying over him? from now on, i'm just going to let go. i know i won't completely get over him right away, but i'm not going to spend any more time sitting at home when i could be living my life. i'm letting go of him because i don't need him.

i'm going to live. i'm going to have a love for life. and i'm going to be happy."

"You give me the kind of feeling people write novels about. I mean that in the worst way possible. I mean the kind of novels that make you cry when you’re writing them and when you’re reading them.

I don’t know how we got here. I have no idea what tricks of fate and destiny lead us to be where we are now. What I do know is that this feeling is familiar and I hate that this is an endless cycle of you constantly letting me down. So here’s what I’m doing. This one is for me. I think you’re old enough to make your own mind up. And I think it’s time you did.

For so long I have waited, hoped, wished and based everything I’ve done on you and maximising my chances of seeing you or talking to you. But this is it. The end of the line. From now on I will not stare at the phone waiting for a message, a call, a voice of hope. From now on I will walk forward when I see you and I will move forward. I will not search for you in crowds or hope to get surprise visits at work. From now on, things will be for me, for my benefit and you won’t be a deciding factor.

They were never surprise visits anyway. They were all after thoughts of a planned event that so happened to be near my work. You never went out of your way to see me. I was the after thought. I always was. To you, I was plan B. And though you would never admit it to me, I always knew I was. I don’t think you were ever really honest with me, I don’t think you knew how to. When I asked you a question there was always a pause before your answer, like you were trying to see ahead to my reaction before you jumped in. It isn’t fair. You were never fair.

Starting as the ‘other woman’ was the end of who I was. I thought I was happy with who I was, who you made me to be. After cogitating who I was and my personal perspective of myself, I came to a conclusion. I hated who I was, who you made me to be. There was no way that you brought out the best in me. And I don’t know that you ever could.

I was the secret in your relationship with her. And I don’t know that I was the only one. You’re shady. You aren’t always honest. You aren’t clear. And sometimes, I don’t think I know you.

You never told me how you really felt. There were snippets. Titbits. But the truth was never told. I haven’t heard the full story. And I don’t think you’ll ever tell me. At least, not until you’ve realised no other woman is going to even consider accepting you and your shady antics. And as much as I don’t want to, I can’t think about anything other than you. And I hate it.

But between fights you, you found out how I felt. I tried so hard to hide it, to bury it inside, but that night, I erupted and the lava of my emotions flowed out and hit you square in the face. And you did the worse thing possible. I will never forget what you did. And I don’t think you will either. You ran. And even though you didn’t want a relationship, you denied it all, you backed off and you ran. But there is no denying this, we were never just friends.

You could never accept that there was definitely something strong between us. You hide behind your ego. But when the shadows faded and the real you emerged, another barrier rose. You’d tell me you didn’t want to get hurt again. Well, to be honest, you telling me that hurt me. For you to think that I would do anything like what she did to you proved to me that you didn’t know me. You don’t know me. And I don’t think you want to. Not until you realise that I’m it. But I’m not always going to be here. Like you said, I have a lot to experience in life and I’m not going to waste it waiting for you to decide.

So here’s what I want. I want you. I want to you to want me. I want you to want me first. I want there to be no one else. I want it to be me.

So here’s what I’m going to do. I’m going to stop dwelling. I’m going to stop watching the phone. I’m going to stop looking for you. I’m going to move on. I’m going to meet people. I’m going to live.

I’m going to forget all the nights I spent wishing you were here.

I’m going to forget the times that it was just us.

I’m going to forget the things that shouldn’t have happened.

I’m going to forget all the times I opened myself up to let you in, to only get hurt in return.

I’m going to forget how I felt about you.

Instead, I’m going to subconsciously wait. If you really want me, if you miss me, if you can’t breathe without me, you’ll know. You’ll ring. You’ll text. You’ll visit. And if you drift, if you don’t call, if there’s no texts, if there’s no visits. I’ll know. I’ll know it was never meant to be. And I will continue moving on. And I’m going to walk tall.

But in between everything I will forget, I won’t forget the lesson I’ve learnt. I won’t forget the feeling of loving someone. I won’t forget the feeling of thinking I’m loved. And I will certainly not forget the hell I was put through to learn all this, to become a better person.

I remember you telling me that ‘you’re never the same person twice’. Good. I never want to be this person again. And I am going to do whatever I can to make sure I am the best me I can be. I don’t want to be your best version. This time, it’s for me."

Texterna är tagna från le love, orginal inläggen hittar ni här och här.

#416, the truth

2010-02-08T16:14:00.001+01:00

#415, Star Wars forever! (even though I love Lord of the Rings aswell)

2010-02-06T21:56:00.001+01:00

#414, maaat.

2010-02-06T18:33:00.004+01:00

Sitter här hemma i en tom lägenhet och känner hur förvirringen växer. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mig själv. Tankarna svirvlar runt och den största tanken är ju nu mat.
Jag behöver släpa mig själv ut ur lägenheten imorgon för att finna mat. Det finns nämligen inte tillräckligt för att kunna äta frukost på måndag.
Annars finns det ju möjligheten att jag lever på kakor och bullar resten av helgen, jag menar, jag skulle inte klaga.

Som det är nu behöver jag bara komma ut ur lägenheten trots att jag är förbannat lat och har extrem migrän. Jag behöver riktig motivation för att röra på mig överhuvudtget. Vart tog alla mina berlinkompisar vägen?

#413, damn you Anna, you've got me dreaming

2010-02-05T19:42:00.003+01:00

Nya målet: Indien i Juni med Anna. Vill åka nu.

#412, men för i helvete Sara...

2010-02-05T15:14:00.002+01:00

Träffade honom idag. Hemma hos honom. Han hade sina kompisar där, väldigt sköna människor.
Jag stannade en stund. Han fick tillbaka sina tröjor och jag fick tillbaka min Bukowski. Han var glad att se mig.
Jag var glad att se honom, även om jag inte har slutat darra sedan imorse. Han sa att han var ledig nästa vecka och att vi kunde ses då (knulla). Jag har ingen anledning att träffa honom igen, inte efter allt som har hänt och det faktum att jag kommer må bätte utan honom i mitt liv.

Men...

#411, den enda låt som egentligen talar till mig

2010-02-04T23:19:00.001+01:00

#410, allvarligt talat

2010-02-04T22:49:00.000+01:00

Är det bara jag, eller ljuger alla kärlekssånger?

#409, the most peaceful town was once a battle ground.

2010-02-03T19:23:00.005+01:00

De finaste man kan ha när man bara gråter och känner doften av hans parfym överallt.

#408, jag kan inte vara jag

2010-02-01T14:38:00.006+01:00

Hon flydde. Hon flydde bortifrån allt det gamla och ville börja på nytt. Hon flydde in i friheten som kallas vuxenliv men inte bara det, hon flydde till ett främmande land.

Väl framme i det nya landet, den nya staden fann hon sig själv. Hon hittade små bitar av det stora pusslet som gjorde henne mer komplett. Hon gick i skolan i det nya landet och lärde sig ett nytt spårk. I hennes klass gick det även en pojke med mörkbrunt hår och stora blåa ögon. De blåa ögonen lurade med henne på äventyr som lovade henne något mer. Ögonen förförde henne in i förälskelsens land. Hon trodde att de blåa ögonen skulle vara den sista pusselbiten men det visade sig att de inte var hennes pusselbit. De ville bara vara vänner, inget mer. Hon andades djupt och insåg att hennes röda lockiga hår och de blåa ögonen var skapta för att bara vara vänner.

Tiden gick och plötsligt presenterade de blåa ögonen honom. Den långa, smala han med det mjuka bruna håret och de stora bruna ögonen omringade av långa svarta ögonfransar. De började umgås. De kunde sitta i timmar i hans lägenhet och dricka vin, röka och diskutera livet. Detta var första gången hon hade funnit någon som faktiskt var värd att prata med, någon som kunde lära henne om livet och någon hon kunde lära om livet. Det var ett symbiosiskt förhållande.

Sedan hände det. På vägen hem en tidig morgon frågade han henne om hon ville dricka varm choklad i hans vardagsrum. Han erbjöd även en varm säng.

De låg där i hans säng, ansikte mot ansikte och bara tittade på varandra. Han hade sin hand på hennes höft och sina ben omlindade hennes i ett desperat försök att värma henne från den kalla vinterkylan som misshandlat hennes kropp. Så låg de i timmar och andades tungt, tittandes i varandras ögon. Efter ett tag tröttnade hon på att stirra i de bruna brunnarna så hon sträckte på halsen och kysste honom.

Det bästa hon visste var när han sträckte sig efter täcket som låg vid deras fötter och i stället för att hämta täcket direkt tog han en omväg och kysste henne på höftbenet, eller de gångerna han kysste henne i nacken och andades in doften av hennes hår. Varje gång hon såg honom ville hon kyssa de mjuka läpparna. Varje gång han låg i sängen och smekte hennes kind ville hon dö. Varje gång han tryckte henne hårt emot sig och viskade i hennes öra att hon var vacker kände hon hur hennes pussel långsamt löste upp sig självt. Sedan kom den dagen då han inte hörde av sig. Den dagen förvandlades till två, sedan till tre, fyra, fem, sex, sju...

Hon kände hur paniken steg. Han hade försvunnit. Hon behövde en dos av bekräftelsen han gav henne, hon behövde hans kyssar för att känna sig hel, hon behövde hans värmande händer för att kunna andas men han hade lämnat henne. Utan ett spår av ett adjö eller förlåt.

Långsamt insåg hon hur han hade plockat isär hennes pusselbitar och spridit dem över den nya staden. Vart hon än gick och vart hon än var så påmindes hon om de bruna ögonen. Långsamt försökte hon plocka ihop de bitar hon kunde hitta men av någon anledning passade de inte tillsammans längre. Hennes förtvivlan ökade och hon fann sig själv gråtandes till sömns. Många timmar har spenderats i bästa vännens famn hulkandes och snorandes. Smärtan verkade aldrig ta slut. Flera dagar gick hon ut i solen med svullna, rödsprängda ögon utan en uppfattning om hur många bitar som fattades. En dag kändes allt mycket lättare och hon insåg att hon kunde andas och att det inte var så svårt. Plötsligt var han tillbaka och nu har hon börjat gråta sig till sömns igen och smärtan känns oändlig.

#407, jag vet vad jag måste göra men det gör ju så jävla ont.

2010-01-31T12:30:00.002+01:00

Han är tillbaka i Berlin. Han har inte hört av sig. Jag vet att jag måste ta initiativet till att ses så jag kan avsluta vad det nu än är vi håller på med. Men... han är ju så fin, samtidigt som han får mig att gråta mig till sömns. Han är inte bra för mig, samtidigt så kan jag inte få mig själv att säga nej.

#406, Wenn du schon auf den Mund fallen musst, warum dann nicht auf meinen?

2010-01-28T13:43:00.005+01:00

"The ridge of your spine brushes against the tip of my nose, the skin sloping from your shoulder blades grazes my lips, but my arms pass through a hole in the air when I try to wrap them around you. My heart collapses under it's own sudden weight and falls into the bottomless black well of my chest. I hold still and feel you again, a warm surge from that bottomless well sets my heart right and you're once more here beside me." - Craig Clevenger från boken "Dermaphoria"

Tiger Lou - You Can't Say No To Me

#405, Jaja, jag vet att jag är den sista som har listat ut det...

2010-01-26T22:43:00.002+01:00

Mina tidigare inlägg till trots så har jag, med hjälp av en timmes skype snack med äldsta brodern, kommit fram till att det är dags att gå vidare. Han gör mig mer olycklig än lycklig och även om han får mig att känna mig hel och hela den visan så tror jag det är bäst att dumpa honom.

Min brors förslag var att ge honom en hjärtformad chokladask och säga "We had a good run". Funderar på att realisera detta.

#404, I want him to become a constant variable in my equation.

2010-01-25T22:54:00.003+01:00

Intensiv uppdatering.

Humöret är som humöret hos en gravid kvinna, det går upp och ner.

Just nu gråter jag ögonen ur mig och saknar hans varma händer.

Varför gör det så jävla ont? Varför, varför?

#403

2010-01-25T22:20:00.003+01:00

Det är intressant.

Jag vet att när han kommer tillbaka till Berlin om ca 9 dagar (nej, jag räknar inte...) så kommer han att höra av sig till mig och jag vet att jag kommer komma springandes till Prenzlauer Berg, uppför de fem trapporna och kasta mig i hans famn.

Jag vet att den senaste helgen så behandlade han mig som skit och bröt ett löfte om att träffas innan han skulle åka.

Jag vet också att allt vi har upplevt tillsammans, gjort tillsammans och allt vi känner för varandra är äkta.

Jag vet att smärtan jag känner nu är bara en liten bit av det jag kommer att känna innan jag åker hem till Stockholm.

Men de mörkbruna ögonen med guldstänk i sig och det vackra leendet är värda pinan jag går igenom nu. Jag vet att alla mina kompisar skriker "Stå inte så nära stupet! Du kommer ramla ner och slå dig blodig!", men de vet inte.
De vet inte hur min kropp reagerar blixtsnabbt när han rör vid mig, de vet inte hur han brukar ligga och smeka min mage, de vet inte hur han brukar titta mig djupt in i ögonen och säga hur vacker jag är, de förstår inte. Han är värd smärtan som han orsakar mig.

Jag är en masochist och jag vet att jag är självisk. Jag vet att jag plågar mig själv genom att hålla fast. Jag vet att jag antagligen gör mig själv en otjänst. Men om ni visste, om ni visste hur gott han luktar och hur mycket jag skälver när han kysser mig bakom örat.

Om ni bara visste...

#402, You're never going to let go of that wire.

2010-01-25T21:34:00.004+01:00

Two birds of a feather
Say that they're always gonna stay together
But one's never going to let go of that wire
He says that he will
But he's just a liar

Two birds on a wire
One tries to fly away and the other
Watches him close from that wire
He says he wants to as well, but he is a liar

Jag dör dör dör dör dör dör dör dör dör dör dör dör. Jag behöver en limpistol och en händig person som gillar att pyssla.

#401

2010-01-24T20:56:00.001+01:00

Vill ni bevittna ett kollosalt hjärtekross live, så är ni välkomna till Berlin och kanten vid min säng.

just so you know

2010-01-22T14:17:00.001+01:00

#45 of 365, beauty, originally uploaded by Pyret.

My sense of reson has flow out of the window

2010-01-21T18:56:00.003+01:00

Jag
är
förvirrad.

Jag vet att jag inte kan starta något seriöst, jag vet att han fortfarande håller på att komma över sitt ex, jag vet att han tycker om mig, jag vet att vi båda är rädda för att bli kära, jag vet att vi båda inte har någon aning om vart detta kommer att leda, jag vet att vi har kul tillsammans, jag vet att jag inte är en rebound, jag vet att jag inte är ett booty call, jag vet att han är jätterädd att han ska såra mig.

Jag vet också att det är försent, jag vet att han kommer att såra mig och sig själv under tiden, så varför inte ta till vara på det goda som kommer? Varför inte ta tillvara på de kommande fyra veckorna utan varandra med att tänka igenom allt.

Varför inte göra det bästa av situationen?
Det måste vara värt det, för mig så är han värd smärtan som kommer efter. Jag undrar bara om han har orken för smärtan jag kommer att orsaka honom...

For every kiss your beauty trumped my doubt

2010-01-20T14:44:00.001+01:00

Det måste vara värt smärtan, det måste vara värt det.

mösa

2010-01-18T22:03:00.002+01:00

Imorgon har jag blivit lovad exklusiv tillgång till honom från och med klockan 14.00 till och med 8.45 morgonen efter.

Han har till och med kollat upp min favorit poet och sett att en läsning av hans dikter kommer att ske imorgon, han ska ta med mig dit, bara för att jag tycker om hans dikter.

Ensamrätt på läpparna imorgon. Jag längtar.

Saknad

2010-01-17T19:32:00.001+01:00

Kylan biter mitt trötta ansikte. Sminket jag hade målat dit tolv timmar tidigare sitter fortfarande kvar om än lite utsmetat. Stora snöflingor faller lätt och mörkret börjar skingra sig. Jag tittar till vänster om mig och där står han. Han tittar tillbaka på mig med sina stora bruna ögon och ler. Jag säger något och han börjar skratta. Mitt i hans skratt lägger han sin arm runt min midja och drar mig intill honom. Jag lägger min kalla hand på hans kind och ler, jag tar sats och kysser honom. Det börjar mjukt och försiktigt men sedan märks det att båda två vill något mer. Munnarna öppnas och tungorna möts.

Efter fem långa trappor, ett antal fler kyssar och efter att den sena natten bytts ut mot tidig morgon ligger han i sängen utsträckt och hans bleka hud fångar morgonsolen. Hans ögon är stängda och han andas lätt. Jag ligger bredvid på min sida och tittar på honom. Mina ögon leker över hans kropp och minns tillbaka på timmarna som precis gått. Mina läppar minns vart de har varit, mina händer lika så. Hans hand ligger och smeker min svank, detta tecken på att han är vaken gör att jag lutar mig över honom och kysser honom lätt. Han öppnar sina stora ögon och tittar på mig. Jag gnuggar min näsa över hans och smeker hans hår lätt. Han suckar och lägger sin andra hand mot min kind så att han kan dra min uppmärksamhet mot hans ansikte. Han tittar på mig och säger att han har saknat mig.

Efter dem orden minns jag inget. Efter dem orden är allt luddigt. Det enda jag vet är att jag, just nu, saknar ögonblicket då han låg där i sängen med morgonsolens ljus spelandes över hans utsträckta kropp, hans nöjda leende och hans varma hand smekandes min svank.

trying to put myself together

2010-01-16T17:02:00.003+01:00

jag söker hjälp.

2010-01-14T22:52:00.002+01:00

Jag behöver göra något. Jag vill skriva en underbar text, göra ett fotomontage eller ändra layouten här på bloggen. Men jag är helt tom på idéer. Är det någon som har någon idé att dela med sig?

Eller så behöver jag en paus. Det känns som om det har blivit väldigt entonigt och tjatigt på sista tiden. Hm.

imorse

2010-01-14T14:24:00.003+01:00

Med lätta fötter smyger jag mig in i köket där han fixar och donar i bara kalsonger. Jag tittar med nyfikna ögon och kliar mig själv i huvudet och frågar lite artigt:
"Do you need help with anything?"

Han tittar på mig med en förvirrad blick och svarar lite lätt med sitt vackra leende
"No, you just stay right there so I can look at you and be reminded of how pretty you are."

Jag smälter.
Jag är lycklig.

frustration

2010-01-13T17:06:00.000+01:00

Jag är så kåt att det rinner längs mina ben.
Ikväll måste bli bra.

Snart uppe i 400 inlägg som handlar om ingenting och allting

2010-01-12T19:34:00.002+01:00

Jag borde vara glad.
Han vill träffa mig imorgon och han vill att jag ska sova över hos honom.

Jag har väntat en vecka på att få höra det och jag borde vara glad.

Men, jag känner mig mest efterbliven och nervös för jag vet inte hur jag ska bete mig imorgon. Varför är allt så förvirrande och komplicerat när det egentligen borde vara enkelt?

det kommer bara leda till något ont

2010-01-10T20:10:00.004+01:00

Han är för vacker. Han är för snäll. Han är för generös. Han är för mjuk. Hans leende är för vackert. Hans hud är för len. Hans läppar är för mottagliga för mina kyssar. Han luktar för gott. Hans skratt är som sång i mina öron. Hans hår är så mjukt mot min kind.

Han tycker om mig.

Av alla mäniskor han kan hitta, så hittade han mig. Det är mig han vill ha. Det är mig han vill hålla om när han sover. Jag förstår inte. Kan någon förklara detta för mig?

Om ni inte har förstått det än:

Jag är kär.

cloud free sky

2010-01-09T19:00:00.001+01:00

Molnen har lyft från min himmel och jag känner mig redo för att ta mig an kvällen och öl.

jag känner mig som en banan utan skal = avskalad och utan känslor

2010-01-07T00:37:00.001+01:00

I have one word for all of you:

broken.

We'll do anything that makes you smile, because your smile is beautiful and it makes me happy

2010-01-06T14:27:00.002+01:00

Jag har bestämmt mig. Om han inte hör av sig idag, så ger jag upp och låter honom komma till mig. Jag väntar ut honom. Om han inte hör av sig, kan jag alltid finna någon annan. Även om det just nu känns omöjligt för han är verkligen det finaste jag någonsin har sett och hans läppar är de mjukaste jag har kysst.

jävla fitta rövhål svin som inte ens kan höra av sig.

2010-01-05T21:03:00.001+01:00

Jag är så förbannad och sårad att jag inte ens kan andas. Hur kan jag låta honom behandla mig såhär?

jag vet att jag inte är särskilt rolig och att jag tjatar om samma person hela tiden. men det är så förvirrande.

2010-01-04T22:54:00.002+01:00

Jag vet verkligen inte vad det är. Varje gång jag är ifrån honom så blir jag så osäker. Jag börjar tvivla på det han känner för mig samtidigt som han visar att han verkligen tycker om mig varje gång vi träffas. Varför kan jag inte leva kvar på den känslan som han ger mig när han ser in i mina ögon eller när han håller om mig i väntan på mitt tåg. Eller bara när han trycker sig emot mig och viskar att jag är vacker. Varför, varför kan jag inte hålla fast vid den där känslan han ger mig? Varför tvivlar jag?

Jävla, jävla, fittiga och irriterande självförtroende.

Yes, many loved before us, I know that we are not new

2010-01-03T14:55:00.000+01:00

Take a deep breath and smell him

2010-01-03T01:21:00.003+01:00

Jag vill svimma långsamt. Han är så fin.
Han gosade ner sig i min nacke och sa;
"Do you know how beautiful you are right now? And do you know how warm your body is next to mine? You're so soft."

Jag ber om ursäkt om detta är sådant ni inte vill veta, men... han är så fin och hans fummliga leende får mig att vilja smälta.

Just nu vill jag bara vara hans.

Vi ska tydligen på vår första date imorgon. Det blir bio, popcorn och läsk. Hjälp?!

2009-12-30T13:56:00.002+01:00

Vi träffades i måndags. Det var fantastiskt. Jag har fortfarande mina tvivel men... just nu lever jag på lyckan han lyckades banka in i mig (no puns intended). Vi hörs om några dagar. Ikväll kommer han på middag, då ska jag drunka i hans varma, mjuka famn.

vackraste kärlekshistorian

2009-12-28T12:57:00.001+01:00

orkar inte

2009-12-27T22:36:00.004+01:00

Just nu känner jag mig hopplös. De senaste dagarna har bestått av spänning och förväntan av vad som komma skall. Men nu, när planerna las på is, ligger jag här ensam i sängen och undrar om jag inbillat mig allt. Jag är ju säker på att det har hänt men det finns en liten del inom mig som tvivlar, som inte vill tro på honom. Denna lilla del tror att alla ord som sagts, alla känslor som visat sig genom kyssar och blickar bara var lögner. Jag har ingen kontroll och i depserata försök att återfå kontrollen har jag försökt hålla kontakt och väntan på att ett ord ska motbevisa min tvivlande del har antagligen yttrats och skrivits. Jag är dock instängd i mitt huvud och vägrar tro på att några av hans ord betyder någonting när de egentligen kanske gör det. Det som håller mig vid ytan just nu är orden:
"My bed is cold with only me in it"

Jag är desperat efter ett tecken på omtanke och längtan. Jag drunkar i mina tankar och känslor.

Jag orkar inte.

Jag behöver träffa dig. Igår, idag, nu, imorgon och de kommande dagarna.
Jag behöver återfå kontrollen.

My heart goes:

2009-12-27T13:11:00.000+01:00

Babom, Babom, Babom, Babom...

2009-12-26T16:15:00.000+01:00

åh, händerna. De där händerna...

lite väl ärligt av mig kanske, men det stämmer.

2009-12-25T22:29:00.000+01:00

hallå i stugorna

2009-12-24T10:30:00.001+01:00

Vill bara säga God Jul till alla därute. Jag har precis återhämtat mig från magsjukan och nu saknar jag mer än orden räcker till.

Söndag kommer blir fint.

Merry Christmas

i'm sure of it

2009-12-23T00:03:00.003+01:00

Jag vet att han tycker om mig. Minnet av tillfället då han sa det är etsat i mitt minne.

Vi låg i hans säng och han trycker ner hela sitt ansikte i min nacke samtidigt som han drar ett djupt andetag kysser han mig lätt i nacken och säger: "I like you, I really like you".

Minnena fortsätter att svämma över mig då jag inser att jag har på mig hans tjocktröja som luktar precis som kurvan mellan halsen och axlarna på honom. Jag minns hur han gav mig tröjan för att jag inte skulle frysa på vägen hem och jag minns att han ville att jag skulle ta med mig den tillbaka till Sverige. Jag minns då han kysste mig mellan skulderbladen och sa "You're amazing".

Jag minns allt detta, jag bär hans tröja som luktar så sött och trots detta tvivlar jag.
Varför tvivlar jag när jag är säker?

spinning out of control

2009-12-20T22:44:00.002+01:00

Jag irriterar mig själv då jag bara känner hur snabbt jag faller. Jag bara känner att han har en sådan kontroll över mig och att jag inte har någon över honom. Det är jag som hör av mig till honom, inte han till mig och det får mig att känna mig desperat.

Jag bara känner att jag inte har någon kontroll över mig själv och mina känslor samtidigt som han sitter hemma i sin fotölj och knappt bryr sig. Eller? Jag förstår inte?! Jag ber om ursäkt för dessa förvirrande tankar och ord, men jag har ingen koll på mig själv just nu.

Jag återkommer.

fredag eftermiddag

2009-12-18T15:11:00.003+01:00

Har inte sovit mer än två timmar i natt. Jag kan lämna Berlin med ett stort leende på läpparna. Jag längtar redan till att få åka tillbaka och borra ner huvudet i hans bröst.

It was a good night, yes, it was.

samson came to bed and told me that my hair was red and he told me that i was beautiful

2009-12-16T22:55:00.001+01:00

Imorgon smäller det. Nu ska Sara ragga fan på barerna och klubbarna i Berlin. Om inte annat ska hon ragga på en och samma person hela natten lång.

you are my sweetest downfall

2009-12-15T00:19:00.002+01:00

Jag är paranoid, galen, konstig, rökare, otrevlig, bitchig, grinig, osäker, ångestfylld, lite för sarkastisk, ironisk, puckad, bessewisser och pessimist.

Jag är ett schizofrent svin. Det är så enkelt.

sunday night, after a freakout and a realization.

2009-12-13T23:42:00.001+01:00

thank you for dealing with all of my shit.

2009-12-13T13:58:00.002+01:00

BOOM

2009-12-12T15:04:00.002+01:00

Just nu pågår en känsloexplosion inom mig. Den är gigantisk och jag gör allt för att slippa tänka på honom.

Jag ska nog sova och drömma mer fantastiska drömmar om honom.

Over and out.

last night

2009-12-11T13:17:00.005+01:00

Colette: You have a crush on him, right?
Me: What? No?!
Colette: Oh, come on! Are you sure?
Me: Yes... or I don't know.

Efter några fler glas vin...

Me: Okey.. so.. Do you think he likes me?
Colette: Um. Well, he acts different whenever you're around. He speaks to you in another way than he speaks to me and everyone else. But, I think he's still getting over his ex, but since you're here for a long time I'm sure something is going to happen. Just give him some time. Something is obviously there!

Är jag glad nu? Svar: Jag är överlycklig.

I want to give you all I can

2009-12-10T19:08:00.005+01:00

blue nails in my heart

2009-12-08T22:38:00.002+01:00

Jag saknar något så oerhört. Varje minut spenaderas med tankar på vad som kommer att hända. Att inte kunna ses på flera dagar, att inte kunna höras av på flera dagar. It's killing me slowly.
Denna gång känns det som om det är på riktigt. Jag kanske blir tok-galen-stalker-kär. När vi träffas är det som att bara jag finns i rummet. Hans ögon lyser och hans charmiga stammning får mig att krevera. Om han inte känner som jag gör, vilket är en väldigt hög procents chans att han gör, så vill jag bara att han ska skjuta skallen av mig här och nu. Jag får aldrig den jag vill och... om jag ska vara helt ärlig kommer jag nog aldrig att få det heller. Det är som han har tagit mina händer med blåa naglar och kört in i bröstet på mig. Sedan sitter de där i hjärtat, de blåa naglarna med blod sipprandes genom hålen de skapat, droppandes på golvet. Samtidigt som jag står helt mållös och inte fattar ett skit.

Som en vanlig dag i mitt liv.

just saying hello after a amazing weekend.

2009-12-07T17:22:00.003+01:00

Maria

2009-12-05T12:26:00.003+01:00

Min hud bränner. Jag kan fortfarande känna hans läppar på mitt bröst. När de nuddade min hud var det som någon gav mig en elektrisk chock som sedan stannade kvar i min kropp och pulserade. Helt plötsligt var alla mina sinnen på full alert. Allt jag ville göra var att böja upp hans huvud, titta in i hans stora bruna ögon och kyssa honom. Åh.

Han skickade även denna till mig, ska jag ta det som en hint?

Dags att andas och se framåt

2009-12-04T11:38:00.003+01:00

Ja, nej... eller jag vet inte. Växa upp och sluta plåga mig själv.
Förmågan att inte se sig själv som värdig eller förtjänande är irriterande. Jag hindrar ju bara mig själv.

Nä, dags att andas och försöka gå vidare. Jag orkar inte hugga mig själv i ryggen mer. Jag hör av mig imorgon. Vi hörs. GAH.

Angela

2009-12-02T00:11:00.000+01:00

Längtar till imorgon. Av massa olika anledningar.
Det kommer bli fint.

Jag är så jävla dålig.

2009-11-29T13:29:00.003+01:00

Jag måste verkligen skärpa mig. Tror allvarligt att jag har gått och lite halvt kärat ner mig i någon. Han är så jävla djup och vacker. GAH!

you love until you don't, you try until you can't

2009-11-27T14:44:00.006+01:00

Jag sitter och minns tillbaka.

När man ligger där i sängen tätt tätt. Man kan känna den andra personens andedräkt på kinden och händerna snuddar lite lätt vid varandra. Man stirrar rakt in i ögonen som sitter på den där personen. Man ligger där och undrar "Kommer det att hända? Kommer vi att kyssa varandra?" Spänningen ligger i luften och du vet inte riktigt vad du ska ta dig till. Vem ska ta det första steget, vem vågar först? Sedan inser du att du har egentligen inget att förlora. Du sträcker på dig och era läppar möts. Till en början är det mjukt och försiktigt, man undersöker vad den andra personen vill och tycker om. När sedan läpparna öppnas och tungorna möts blir det plötsligt intensivare, andetagen snabbare och händerna glider över hans kropp och utforskar.

Man vet inte vart det kommer att leda, men i just den stunden då det blir intensivare och mer spännande vet man att man verkligen lever och att någon vill ha dig. Det är världens finaste bekräftelse på att man betyder något.

Fredag med kaffe och lite för många cigg.

2009-11-27T14:05:00.001+01:00

Jag satt precis och skulle öppna en ny flik i Firefox. Jag bara sitrrade på skärmen och insåg att hela mitt huvud snurrade. Det snurrade typ som om jag hade rökt 5-6 joints. Interesting.

jag tänkte bjuda på ett bisarrt skratt så här på fredags eftermiddagen.

2009-11-27T13:55:00.000+01:00

jag tänkte låta låten tala för sig själv, men jag vet att jag har lagt upp den förut. Men den är fortfarande lika fin och underbar

2009-11-25T21:42:00.001+01:00

mensvärks filosofi #456476567

2009-11-25T16:08:00.004+01:00

Just nu vill jag ha en snopp.

Eller kort och gott, jag vill vara en man.

. . . . . . . . . . . . .

2009-11-24T22:12:00.002+01:00

Det har varit några intensiva dagar då min mamma och min gudfar var här på besök.

Igår så blev jag även uppraggad. Intressant. Han har redan ringt mig x-antal gånger. Dags att byta nummer?

Jag är förövrigt lika pank som en luffare. Dags att börja sjunga barnvisor för en liten slant kanske?

Roligt mail från min bror.

2009-11-23T22:13:00.001+01:00

Klicka på bilden för att få den större.

Can't resit your sexy ass, Just spread.

2009-11-20T16:19:00.002+01:00

Mama's going out tonight and hopefully she'll bring home the bacon.

If you know what I'm sayin'...

die welle

2009-11-20T14:15:00.004+01:00

Idag på tyska lektionen så hade en kille gjort en video av vår läxa istället för en text. Jag tänker lite kaxigt "Han har säkret suttit hemma i sin ruttna lägenhet och gjort en skitdålig film på sin skruttiga PC." Lite snitsigt slänger han upp en MacBook, och då fattade jag direkt att det var allvar. Sedan tittar jag lite närmare och ser att det är den nya MacBook Pro 15". En våg av svartsjuka slår emot mig och jag vill nästan hoppa över bordet ta tag i datorn och springa ut ifrån skolan och skrika "Victory is MINE!".
Oturligt nog såg Linnea vad jag var på väg att göra och viskade "Andas, andas" samtidigt som hon höll fast mig.

Jag kände dock lite överlägsenhet när hans film var väldigt dålig. You may have a MacBook, but you don't have the skills to use it, BIATCH!

inspiration: helmut newton

2009-11-19T21:55:00.003+01:00

komplimanger

2009-11-18T21:03:00.003+01:00

Jag är glad. Det var en speciell person som sa till mig att jag skriver väldigt bra. Oväntat och väldigt glädjande.

Idag köpte jag den finaste bh:n jag någonsin har sett och det var även den dyraste. Det sved. Den slogs in i ett paket som ska ges till mig från tomten (läs: mig) på julafton.

Vet dock inte om jag kan hålla mig... I need to get laid. Med den nya bh:n kommer det inte vara så svårt. Jag säger bara: VA-VA-VA-VOOOOM!

hypokondriker?

2009-11-17T18:05:00.003+01:00

Mitt illamående är extremt närvarande. Släpper aldrig taget.
Jag har börjat skrämma mig själv, vaknade i natt av att min hals var igensvullen och att jag inte kunde svälja. Mina ögon svider så fort vi kommer hem till lägenheten och jag får allergiska reaktioner mot tyger som jag aldrig har reagerat emot tidigare.

Jävla skit.
Ät mig.

Jag ger upp med min skumma kropp som inte vill bete sig som folk och mina väldigt random allergier.

english master

2009-11-16T16:50:00.002+01:00

Jag har praktiskt taget bestämt mig för vad jag ska plugga nästa höst. Det blir gymnasielärare med en master i Engelska och kandidater i historia och religion. Då kan jag fan jobba vart jag vill i hela världen. Detta beslut firades med biljetter till Regina Spektor konserten här i Berlin 14/12.

mys i berlin.

2009-11-16T15:08:00.001+01:00

söndags/måndag morgon filosofi

2009-11-16T00:29:00.007+01:00

Jag går runt här i Berlin och tänker. Jag tänker ganska mycket. Det är svårt att undvika det när det tar ungefär 45 minuter till skolan från min lägenhet. När saker poppar upp i mitt huvud så är det briljanta ideér om vad jag kan skriva här. Jag kommer på otroliga formuleringar som får mig att vilja gråta av stolthet och i mitt huvud har mina texter betydelse, jag lyckas få fram det jag vill säga och det jag känner genom några få ord. För att försöka hålla dessa ideér vid liv har jag börjat bära med mig en anteckningsbok där jag skriver ner allt jag kan komma på.

När jag sedan ska sätta dessa tankar i kraft lyckas jag aldrig. Det blir en lätt och ganska tjock amerikansk pannkaka av det hela. Ibland får syrapen vara med också. Men jag antar att alla är med som samma sak; det blir aldrig lika bra på papper som i huvudet. Man kan ju alltid hoppas att man någon dag lyckas.

jag hittade precis något magiskt

2009-11-15T16:25:00.001+01:00

A must see!

söndagsmorgon.

2009-11-15T13:19:00.001+01:00

Humor på hög nivå.

2009-11-14T17:51:00.000+01:00

Jag älskar vitkål.

icon

2009-11-14T13:23:00.001+01:00

Kom hem 06.00 imorse.
Jag tänker aldrig gå till icon igen. Svettigare ställe får man leta efter.

brilliant

2009-11-12T22:28:00.004+01:00

Ligger halvt i min säng med Harry Potter som sällskap och en kopp Choco Pops. Kan det bli mer dekadent? Tror knappast det. Kvalitets kväll är vad vi kallar detta.

Jag minns den 11 november 2001 då den första Harry Potter filmen hade premiär. Jag hade i födelsedagspresent fått två biljetter till premiären. Jag gick såklart med min älskade Gudfar. Spänningen, när gardinen sakta gick upp och inledningsmelodin började att spelas, var olidlig. Känslan efteråt när jag hoppade ner för trapporna utanför biografen var helt annan. Jag var besviken och irriterad. Nu, år senare kan jag nästan alla repliker och signaturmelodin spelar jag för mig själv när jag ska sova.

Ge mig, snälla mamma?

2009-11-12T21:15:00.002+01:00

Jag vill ha en ny leksak. Visst är han finast i världen?

Für mich bist du luft.

2009-11-10T22:54:00.008+01:00

Listan är tagen från Anna (från början tror jag den kommer från niotillfem, men henne tycker vi inte om så nu slutar vi prata om det.), dock så har jag ändrat den och gjort den lite mer lik mig och vad jag tycker är intressant. Vanligtvis är jag inte mycket för listor men jag sitter här och har inget att göra och sova är inte ett alternativ.

Var i hela världen skulle du helst vilja befinna dig just nu?
Här, i min soffa i Berlin. Moldy Peaches på högsta volym och mitt duntäcke runt omkring mig.

Vem skulle du vara om du varit en helt annan person?
Charles Bukowski. Supa och knulla dagarna i ända och kanske skriva några rader då och då.

Vilken egenskap önskar du att du besatt?
Jag skulle vilja kunna flyga och gärna flyga snabbt.

I vilken färg är ditt drömhus målat i?
Bara vitt. Precis som alla väggar i huset är, tillsammans med mörkbrunt parkettgolv.

Vilket namn är det vackraste du vet?
Ronja.

Vad kan du inte leva utan?
Nagellack. Ytligt, men så underbart sant.

Vilket är det bästa ordet som finns?
Krevera.

Om du bara fick lov att klä dig i ett plagg för resten av livet vilken skulle du välja?
En stor skjorta, gärna ljusblå och den ska gärna ha tillhört min pappa. Hans skjotor är skönast i världen och de luktar som hemma.

Vad är det viktigaste att du hinner göra innan du bara är stoft?
Upplevt världen. Rest jorden runt och lärt mig allt jag vill kunna om kulturer och den vardagliga människan. Få en bättre förståelse vad vi egentligen gör här och vad meningen med allt är.

Om du bara fick ta med dig ett minne när du dör till efterlivet, vilket skulle det vara?
Känslan när man har läst färdigt en bok, den där känslan av victory. Förstår ni vad jag menar?

Vilken kvinna är din absoluta förebild?
Big suprise, Ronja Rövardotter. Mer självständig kvinna får du leta efter.

Om du bara fick lov att äta en rätt i resten av ditt liv vad skulle du välja?
Löjrom med råraka.

Om du bara fick lov att lyssna på en enda låt i resten av ditt liv vilken skulle du välja?
Cheerleader - Grizzly Bear.

Om du bara fick lov att se en enda film i resten av ditt liv vilken skulle du välja?
Amelie från Montmarte.

Om du bara fick köpa ett enda ting till vad skulle du välja då?
Ett bibliotek, det räknas väl som ett ting? Men det måste ju förstås vara ett bibliotek fullt med böcker.

Vilket språk är det vackraste du vet?
Svenska. Ett vackrare, mer melodiskt språk får man leta efter. Dock kan jag inte läsa svenska böcker, de äcklar mig.

Vilken bok ligger på ditt nattduksbord just nu?
A Hitchhikers Guide to the Galaxy, Sense and Sensibility and Sea Monsters och In Cold Blood.

Vilken årstid tycker du allra bäst om?
Våren, det är som om jorden går igenom pånyttfödelse en gång om året, att det sedan blir pollen attack mot Sara får man ju ta och överleva.

silence.

2009-11-10T14:35:00.006+01:00

Jag känner mig som en hustomte.

Sauce? Scharf und Knaublauch, bitte!

2009-11-10T01:40:00.004+01:00

Jag har gått upp i vikt.
Idag innan jag och Linnea vandrade ut genom vår ytterdörr märkte jag något märkligt. Min mage står ut, jag är bullig på ställen jag aldrig har varit bullig på förut. I några korta sekunder förbannar jag Döner Kebab. Men sen kommer jag på hur gott det är och hur tomt livet skulle vara utan den där nattkebaben på S-bahn på väg hem.

En döner om dan gör magen gla.

Eller nått åt det hållet.

Söndags mys i Berlin

2009-11-08T21:43:00.002+01:00

En kopp varm choklad, serien bored to death, Linneas axel att luta sig emot och Devendra Banhart. Väldigt fint.

It started out as a normal Saturday

2009-11-08T11:24:00.006+01:00

I väntan på bussen.

I väntan på U7 till Gneisenaustrasse.

Cappuccion på Cuccuma Café i Kreuzberg slår allt kaffe i världen.

Favoritgatan, Zossnerstrasse.

Z-Strasse.

Fin grafitti.

Rathaus vid Richard Wagner Platz.

Efter två flaskor vin och världens godaste mat.

Lekstunden med kameran börjar, fler bilder från denna lekstund kommer inte upp här.

Kvällen blir morgon och det talas med Anna på skype. Underbar dag.

Förlåt för den underbart fittiga kvalitén på bilderna, det är blogger som förstör, jag lovar. Jag försöker leta mig fram till ett format som ser bra ut. Men det tar lite tid. Det blir bättre, jag svär!

Två genier vars bloggar jag inte kan leva utan.

2009-11-07T13:16:00.000+01:00

Kalle.
Eff.

Bara så att ni vet.

livet

2009-11-04T22:45:00.006+01:00

Jag står på vår balkong i bara tjocktröja matchat med läderboots och drar ett djupt bloss. Nikotinet blandas med den kalla friska luften och jag tittar ut över Spandauer Damm, den stora gatan som går nedan för vårt hus. De stora gatlyktorna lyser upp den blöta marken och man kan höra hur vattnet droppar ifrån träden. Sedan vänder jag mitt huvud och tittar upp mot den stora vita månen och helt plötsligt är alla tvivel och all ångest är borta. Nu vet jag vad livet går ut på. Nu finns det inget tomrum längre.