Jag är så jävla trött på det här.
Jag är så jävla trött på att vara den sista ut. Jag är så jävla trött på att alla ska trycka ner sina åsikter om min framtid ner i halsen på mig. Jag får inte tillräckligt med luft så jag kan bestämma mig för vad jag vill. Hela mitt huvud är fyllt med alla andras åsikter och det börjar trötta ut mig. Jag är omringad av en familj på sju personer där alla vill att jag ska studera juridik. Visst jag kommer säkert att älska det. Men vill jag verkligen läsa juridik? Eller är detta bara en motreaktion på det som min pappa har planerat sedan jag var 12? Säger jag nej till det som kanske passar mig perfekt för att jag vill vara rebellisk?
Jag är så jävla trött på att vara sist ut av alla syskson som säger åt mig vad jag ska göra så att jag inte begår samma misstag som de gjorde. Jag är så jävla trött på att inte kunna andas.
söndagen den 14:e februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Amen, sister!
SvaraRaderaOch varför ska man välja? Varför kan man inte få smaka på lite av allt? När det finns över miljoner val att välja varför måste man bara välja ett? Kan man inte få fler tuggor av kakan?