Saknad

Kylan biter mitt trötta ansikte. Sminket jag hade målat dit tolv timmar tidigare sitter fortfarande kvar om än lite utsmetat. Stora snöflingor faller lätt och mörkret börjar skingra sig. Jag tittar till vänster om mig och där står han. Han tittar tillbaka på mig med sina stora bruna ögon och ler. Jag säger något och han börjar skratta. Mitt i hans skratt lägger han sin arm runt min midja och drar mig intill honom. Jag lägger min kalla hand på hans kind och ler, jag tar sats och kysser honom. Det börjar mjukt och försiktigt men sedan märks det att båda två vill något mer. Munnarna öppnas och tungorna möts.

Efter fem långa trappor, ett antal fler kyssar och efter att den sena natten bytts ut mot tidig morgon ligger han i sängen utsträckt och hans bleka hud fångar morgonsolen. Hans ögon är stängda och han andas lätt. Jag ligger bredvid på min sida och tittar på honom. Mina ögon leker över hans kropp och minns tillbaka på timmarna som precis gått. Mina läppar minns vart de har varit, mina händer lika så. Hans hand ligger och smeker min svank, detta tecken på att han är vaken gör att jag lutar mig över honom och kysser honom lätt. Han öppnar sina stora ögon och tittar på mig. Jag gnuggar min näsa över hans och smeker hans hår lätt. Han suckar och lägger sin andra hand mot min kind så att han kan dra min uppmärksamhet mot hans ansikte. Han tittar på mig och säger att han har saknat mig.

Efter dem orden minns jag inget. Efter dem orden är allt luddigt. Det enda jag vet är att jag, just nu, saknar ögonblicket då han låg där i sängen med morgonsolens ljus spelandes över hans utsträckta kropp, hans nöjda leende och hans varma hand smekandes min svank.