My sense of reson has flow out of the window

Jag
är
förvirrad.

Jag vet att jag inte kan starta något seriöst, jag vet att han fortfarande håller på att komma över sitt ex, jag vet att han tycker om mig, jag vet att vi båda är rädda för att bli kära, jag vet att vi båda inte har någon aning om vart detta kommer att leda, jag vet att vi har kul tillsammans, jag vet att jag inte är en rebound, jag vet att jag inte är ett booty call, jag vet att han är jätterädd att han ska såra mig.

Jag vet också att det är försent, jag vet att han kommer att såra mig och sig själv under tiden, så varför inte ta till vara på det goda som kommer? Varför inte ta tillvara på de kommande fyra veckorna utan varandra med att tänka igenom allt.

Varför inte göra det bästa av situationen?
Det måste vara värt det, för mig så är han värd smärtan som kommer efter. Jag undrar bara om han har orken för smärtan jag kommer att orsaka honom...